Jag skulle ju egentligen inte flytta till Vasa,
jag skulle flytta till Åbo och studera till diplomingenjör vid KTF.
Dåtida omständigheter gjorde dock att jag satte Vasa på ansökningspappren.
I några veckor trodde jag att jag skulle studera till Socionom, kanske bra att det inte blev så.
Jag visste nog inte riktigt vad det inbegrep då jag sökte.
Istället blev det IT-ingenjörsprogrammet.
Jag blev bara en halv ingenjör p.g.a. Bolognaprocessen,
men skolan i sig var även dålig och föreläsarna oseriösa,
så det var med ett leende på läpparna jag flyttade till andra sidan gatan.
Det hann bli 9 år i Vasa. En respektabel tid i en stad jag aldrig egentligen skulle bo i.
Under de åren har jag förutom en avlagd examen som IT-tradenom hunnit jobba som fasadrenoverare, programmerare, projektledare och webbutvecklare.
Tiden i Vasa har erbjudit mig många möjligheter och gett mig fantastiska erfarenheter.
Staden har även blivit mitt hem.
När jag pratar om Kållby och Jakobstad så pratar jag inte om "hem".
Kållby är mina föräldrars hem. Jakobstad är en plats jag besökte i min ungdom.
Mitt hem finns på Strandgatan. Det är där jag blev mitt riktiga jag.
Det är där personen du pratar med idag föddes.
Jag har trivts bra i Vasa, men jag tror det är viktigt att man inte gör sig för bekväm.
Nu flyttar jag till Helsingfors,
en annan stad jag aldrig skulle bo i,
för att bli administrativ chef på ett VVS-företag,
en bransch jag inte är speciellt bekant med.
Men igår kopplade jag egenhändigt bort min diskmaskin,
det är väl en början?