Det började som en kommentar till
min syster, men blev snabbt ett helt inlägg.
Ska väl börja med att säga att jag tycker att språkklimatet i Helsingfors är mycket bättre och mognare än i t.ex. Österbotten.
Finska är inte det självklara affärsspråket längre, dels av internationella bolag, dels turister och dels det faktum att många av de som gör grundläggande arbeten har Estland som hemort. That being said så talar nästan alla ester jag träffat bättre finska än vad jag gör.
Inrotat i den finska mentaliteten finns den gamla jantelagen som säger att man inte ska vara för fin och inte tro att man är något. När konjunkturerna går ned och fabriker stängs ner så ökar lätt bitterheten mot de som har det bättre ställt. Den gamla goda avundsjukan metastaserar till herrehat som i vanliga fall endast tillägnas Katainen & co.
Finlandssvenskarna i sin tur blir en bra måltavla för att avyttra "herrehatet" eftersom vi lätt sticker ut.
Tänker på den lilla flickan i Stockmannkassakön som drog som mamma i rockärmen och utbrast
"Mamma, mamma! Kom du ihåg att köpa vaktelägg??"
Ingen ser den finlandssvenska byggarbetaren på bussen tillbaka till Vanda,
men ingen i kassakön kommer att glömma mamman och dottern med smak för vaktelägg.
Men nog finns det ju dårar överallt. T.ex. när nån gammal tant börjar sitta och läxa upp en mamma och hennes barn för att de talar svenska. Men då får man ju vara lite fräck tillbaka med t.ex.
"Ursäkta, hur gammal är ni? Jag var säker på att alla nazister skulle ha dött bort vid det här laget..."
Det är dock enkelt att se världen med egna ögon, och glömma att den 80-åriga tanten på spåran fick sina tankar och värderingar av någon som var född på 1800-talet.
Det stora problemet med anonyma hot är att man inte har en verklig bild av situationen. Man vet inte om det rör sig om en grupp eller om en enda försupen individ i Joensuenkyläperäjärvi.
Samma problem med t.ex. kommentarer under Vasabladets artiklar. Det finns en kille som har tre olika konton registrerade med tre familjemedlemmars telefoner. Och med hjälp av de kontona bygger han sedan upp en diskussion för att få det att se ut som att folk tycker vi ska gå ur EU och rösta på Soini.
En annan typ hade för vana att spy nazistretorik i kommentatorfältet, och jag måste medge att jag blev lite mörkrädd då jag såg att personen fråga bodde i min hemby Kållby.
Det är väl föga förvånande när man tänker efter, platsen har för mig alltid symboliserat hatets vagga.
Men det är ändå störande när man märker hur nära inpå toleransen finns.
Jag kan förstå att det är irriterande att bli åsidosatt för att ens modersmål inte räcker till i hemlandet,
men det är heller inte ok att försöka tysta någon annan för ens egen otillräcklighet.
Senast i måndags åkte jag runt och letar kontorsutrymmen tillsammans med en mäklare.
Mitt namn är ju allt annat än purfinskt, och en av representanterna för kontorskomplexen kunde bra svenska och det räckte med att jag staplade på ett ord för att hon skulle slå över till svenska. Det var ju ett sätt för henne att försöka vinna poäng hos mig, men det betydde i sin tur att mäklaren med rötter i Lappeenranta helt föll utanför diskussionen. Nu var vi ju i.o.f.s. inte där för hans skull, men det måste vara en frustrerande känsla att inte förstå vad som diskuteras i ens hemland.
Jag talade själv varmt för Vasas tvåspråkighet när jag bodde där, och det är i min bok den stad där tvåspråkigheten fungerar bäst. Tyvärr är det även en plats där de extrema polerna på vardera sida av språken syns kraftigt.
Det är väl som alla andra lekar, roligt om man är med och ett fanskap om man hamnar utanför.
