2 juli 2015

Österrike - Wien

Vår sista dag spenderades i Wien.
Det är en stad som gav bra vibbar, men invånare tycktes kunna delas in i antingen "konstnärssjäl med bok i handen" eller "kostym med käpp i röven och Louis Vuitton i handen". Hästdroskor var populärt.
Mats hade blivit imponerad av vegan-wrappen jag åt dagen före och ställt sig positiv till att testa. Vi traskade genom hela stan för att komma till det som enligt Tripadviser var stans bästa veganrestaurang. Tyvärr var den stängd. Lyckligtvis hittade vi en annan ett par kvarter bort som hette Harvest.

Wien är en stad som man nog behöver ett antal dagar för att verkligen kunna ta in, denna gång var vi bara på genomfart kändes det som. Jag måste dock ge en rekommendation gällande boende, nämligen Hilton Waterfront. Jag borde ha minst 500 hotellnätter i bagaget vid det här laget, och jag kan ärligt säga att jag aldrig sovit så bra i en hotellsäng som jag gjorde i denna. Hur man sen kommer på att sätta in två stycken dubbelsängar i ett rum vet jag ej, men en eloge till hen som tyckte att det kan vara en bra idé.







1 juli 2015

Österrike - Klopein

Efter lördagens tidskörningar körde vi till nästa hotell som låg ca 120km från banan. Även om vi var ute i god tid så var det mesta uppbokat eller så hade priserna skjutit i höjden. Om vi delat en säng på ett vandrarhem i Graz så hade vi fått betala 120€. Så vad gör man?
Jo, man tar in på pensionärsresort och bor i en 2 rums svit med badkar och strandbastu vid en av de vackraste platser jag sett. Vattnet var klarare (och smakade bättre) än vårt dricksvatten i Helsingfors.
Jag var först väldigt tveksam till vattnet, och visst var det rätt så svalt efter att jag hoppat i också. Men i kombination med bastu ute på bryggan blev det helt fantastiskt. Klopein är för övrigt den sjö i Österrikiska alperna som blir varmast om somrarna, upp till 29 grader.
Vi var yngst med minst 30 års marginal, frånsett personalen som alla frågade hur vi hittat det här hotellet.
När vi försökte få mat i hotellets restaurang kl.20.30 fick vi svaret att det var sent och buffén redan dukats bort. Hittade dock ett veganpensionat bredvid som fixade en helt fantastisk wrap åt mig. Mats ställde sig tveksam till maten och lyckades istället få fixat en pizza åt sig på byns enda bar.
På baren satt vi sedan och drack G&T när vi plötsligt blev överrumplade av ett bröllopsgäng.
Onekligen en bra dag.
Nästa morgon vid frukosten hade de satt ut en namnskylt på bordet som reserverats för oss. Mats konstaterade att det var bra att han inte tog syrrans efternamn när de gifte sig, för då skulle vi ha varit Mr. & Mr. Forsman.